Gösta Hallencreutz,
27 juni 1881 – 7 december 1952

Konstnären och dekoratörmålaren Gösta Hallencreutz växte upp i en konservativ familj som präglades av sträng puritansk religiositet. Fadern, ryttmästare Fredrik Hallencreutz, hade varit adjutant åt kung Karl XV och modern, Emily, var född i den kända köpmannasläkten Dickson i Göteborg som ursprungligen kom från Skottland.

Med den familjebakgrunden var det inte självklart att yrkesvalet skulle bli konstnärens, men Gösta skickades redan som 15-åring till Berlin för att att studera konst. Där lärde han sig att måla enligt det traditionella och konservativa konstidealet vilket påverkade hans formspråk livet igenom. Han fortsatte sina studier på Tekniska Skolan (senare Konstfack) i Stockholm och på Althins målarskola på Östermalm.

Althins var en privat konstskola som förberedde unga konstnärer för att söka till Konstakademien. Där träffade han Olga Raphael som han gifte sig med långt senare i livet. Olgas morfar var professor i porträttmåleri vid Akademien, Geskel Saloman. Till familjen Raphaels vänner hörde författarna Oscar Levertin och Verner von Heidenstam.

Efter studierna i Stockholm fick han anställning som porslinsmålare på Rörstrands porslinsfabrik. Han gifte sig med Hildur (Hill) Brandt som också var porslinsmålare. Äktenskapet uppskattades inte av familjen Hallencreutz och på deras uppmaning reste Gösta och Hill till USA.

De bosatte sig i New York och Gösta blev engagerad av en stor dekorationsfirma som ägnade sig åt att dekorera teatersalonger och kyrkor. Firman skickade ut honom på långa dekorationsuppdrag över hela landet. Dottern Lilly föddes på Fifth Avenue 1908.

Familjen återvände till Sverige strax före första världskriget och bosatte sig i Alingsås där Gösta blev delägare i en fabrik som bland annat tillverkade porslinstomtar. Sonen Osborn föddes i Alingsås. Det gick inget vidare med affärerna och de flyttade till Stockholm.

I en ateljé på Drottninggatan 40 arbetade han sedan med sitt måleri, tillverkade skyltar och illustrerade barnböcker. Han målade också stora målningar med Bellmansmotiv till kaféer och krogar runt om i Stockholm varav några finns kvar.

På Restaurang Wasahof finns den största samlingen av Göstas Bellmansmålningar.

Ödet förde samman Gösta Hallencreutz och Olga Raphael igen. Hon var nu en etablerad skådespelerska och konstnär, änka efter Dramatenregissören Muck Linden. De gifte sig efter att Gösta skiljt sig från Hill.

De flyttade så småningom till ett hus på Spektens gränd i Gamla Stan. På den tiden hade stadsdelen dåligt rykte och deras vänner var upprörda över valet av bostad. Huset står kvar och man kan fortfarande läsa Göstas och Olgas initialer på de blyinfattade fönstren i bottenvåningen. Gösta Hallencreutz kom att bli en känd gestalt i Gamla Stan, mycket tack vare kåsören Elds kåserier i Dagens Nyheter som kallade honom för den Silverhårige.

Olga Raphael skriver i sin självbiografi, Skiftande spel, att Gösta var mycket stilig, charmerande och rolig. Han hade varit  mycket populär bland flickorna i Athlins konstskola.

När han fyllde sjuttio år blev det folkfest i Gamla Stan. Han placerades på en dragkärra som drogs kring torg och gator. En stor folkskara följde efter ända ner till Spektens gränd. Kaffet, vinet och brännvinet flödade, hundratals wienerbröd bjöds runt.

Martin Lange, Barnbarnsbarn

Källa: Raphael, Olga (1960), Skiftande spel, Norstedts, Stockholm