Om ostron, text sammanställd av patrik.cornelius(at)wasahof.se

Människan har i alla tider ätit ostron. Efter att inlandsisen försvunnit blev det varmare och i Sverige hade vi ett medelhavsklimat som var gynnsamt för ostron. Arkeologer har hittat rikligt med ostronskal i gamla kökkenmöddingar, äldre stenålderns köksavfall. Och redan de gamla grekerna använde ostronskal som röstsedel vid val under antiken. Namnet ostron kommer från grekiskans ostrace som fritt översatt betyder röstsedel.

Myten om ostron som en kärleksstimulerande drog har sitt ursprung i Grekland och enligt den grekiska mytologin föddes Afrodite, kärlekens gudinna ur en skumvirvel i Egeiska havet. Vågorna förde henne sedan till Cypern, där hon steg i land ur ett ostronskal.
Romarna var inte sena att anamma den grekiska kulturen och ostronens fick en naturlig plats på matbordet. Det var också i Rom, som den mytomspunna dekadensen kring ostron som afrodisiaka blommade ut. Kejsaren Vittelius hade en omättlig lust på ostron och satte i sig över hundra ostron till frukost. Det var i Rom som de första idéerna om att odla ostron uppkom.

Från 1600-talet och framåt serverades ostron vid de franska, svenska och danska hoven. På Musee Condé i franska Chantilly hänger en målning av från en ostronlunch i Versailles av Jean-Francois de Troy. Här kan man se hur mycket ostron överklassen kunde stoppa i sig. Läs vidare i artikeln nedan.
wasahof.se/om-wasahof/ostron/