Många maträtter har ett stabilt rykte som afrodisiaka. De mest kända är skaldjur och ägg.
Bland skaldjuren är ostronet tveklöst drottningen. Ostron ska ätas råa, eftersom upphettning förstör de verksamma ämnena. Köttet ska vara fast och gräddvitt och simma i en vätska som doftar hav. Den venetianske libertinen Giacomo Casanova hävdar i sina högst tvivelaktiga memoarer att han åt femtio ostron till frukost varje morgon för att med obruten kraft kunna genomföra sina amorösa äventyr. Han är långt ifrån den ende som förlitat sig på ostronens afrodisiakiska verkan.
Napoleon I:s syster Pauline Bonaparte var en vacker och njutningslysten kvinna, vars skandalösa leverne i Paris tvingade kejsaren att skicka henne i ett slags landsförvisning till Santo Domingo. För att döva sin förtrytelse över broderns beslut, minska tristessen och tillfredsställa sin outsläckliga kättja började Pauline omge sig med älskare, vilka konsumerades med häftig aptit. När hon togs till nåder och tilläts återvända till Paris, tog hon med sig en välutrustad man, som varje morgon bar henne naken till badet och serverade henne frukost i form av färska ostron och champagne.
Den som tvivlar på ostronens effekt som kärleksmedel kan ha intresse av protokollen från American Chemical Society, vars årsstämma 2005 innefattade en föreläsning av några biokemister om skaldjur. Forskarnas resultat visade att ostron innehåller två relativt ovanliga aminosyror, som visat sig stimulera produktionen av testosteron hos män och östrogen hos kvinnor.
Texten är ur en artikel av Sten Niklasson, Generaldirektör Emeritus. Hela artikeln finns här,
lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2023/02/att-vacka-det-sinnliga-begaret/